Alltså det är ju egentligen otroligt att de kan hålla liv i en egentligen avliden gravid kvinna tills fostret är så stort så det klarar en födsel med kejsarsnitt! Man ser idag bilden på en liten baby fullt frisk där mammans livsuppehållande maskiner stängdes av efter kejsarsnittet det är en svindlande tanke. Det är ju att kunna bestämma över liv och död samt att fullständigt "odla" liv kan man ju uttrycka sig lite vanvördigt.Fadern var ju både lycklig och ledsen att både få och mista samtidigt. Hur hanterar man sådant? Finns nog ingen som kan tala om ,det finns säkert ingen manual hur man beter sig. Men man får ju önska den lilla familjen med far och dotter ett lyckligt liv faktiskt .Läkarvetenskapen har kommit så långt i vissa avseenden att de inte ännu anar vad följderna kan bli .Känns lite otäckt faktiskt på något sätt tycker Filifjonkan

 

ulmus

26 september 2006 19:23

Och vad jag tycker är än otäckare är att man faktiskt inte vet idag, hur mycket man minns och påverkas av sin fostertid. Och att ha inkuberats fram i en kropp som egentligen är kliniskt död, hur påverkar det barnet i framtiden, psykologiskt, själsligt? Kanske fysiskt?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Filifjonkan kommer inte göra fler inlägg i sin blogg. Hon lämnade oss den 20:e i stillhet i sömnen i sitt hem.   Hon hade velat att ni fick veta det. Hon brydde sig om sin blogg när kraften fanns. Vila i frid mamma. ...

Filifjonkans armar och handleder har sådana problem med lederna så just nu kan jag inte hålla på att rita och skriva så här måste läka det om det går mycket som får vara just nu så ha det bra allihop återkommer om det går framöver. ...