Filifjonkan har en älsklingsdikt så vacker som livet självt...Så här tror jag blommornas Skapare gör,när den tiden är kommen då blommorna dör,jo då går Han omkring här i stad och i land,och de blommor som dött tar Han upp i sin hand,och han smeker så ömt att Han döden betvingar. Och de blomblad som vissnat förvandlas till vingar.Jag tror att det är så i blommornas värld,att man har samma svindlande mål för sin färd,för trots olika färg eller form eller sort och att tiden för blomning är lång eller kortså har blommor en dröm fast man säjer det sällan,det är drömmen om ljuset, om självaste källan.Jag tror att det nånstans långt bortom all gräns,och så nära ibland att dess ljuvlighet kännsfinns en paradisträdgård som ingen har sett,där dess Skapare själv och Hans blommor blir ett,och där trasade kalkar och brutna små stänglarblir till blommor som både är blommor och änglar.Så undra då på att den blomman blir skönsom vill göra sitt liv till en lovsång och bön:hjälp mig att öppna mig så varje dagatt mitt innersta, sköraste, vackraste jagger en glimt från en lustgård som saknar sin like:Det är nu jag vill blomma, och sen i Ditt rikeUr "En aning av evighet" Av Atle Burman.

 

dsorfi

13 oktober 2006 13:27

Den var underbart vacker.

 

marie

13 oktober 2006 13:49

Instämmer till fullo med dsorfi!

http://carpediem.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Filifjonkan kommer inte göra fler inlägg i sin blogg. Hon lämnade oss den 20:e i stillhet i sömnen i sitt hem.   Hon hade velat att ni fick veta det. Hon brydde sig om sin blogg när kraften fanns. Vila i frid mamma. ...

Filifjonkans armar och handleder har sådana problem med lederna så just nu kan jag inte hålla på att rita och skriva så här måste läka det om det går mycket som får vara just nu så ha det bra allihop återkommer om det går framöver. ...