MartallHär i evig blåstpinar sig martall upp ur stenen,kröker sig trött,knyter sig trotsig,kryper kuvad.Svarta mot kvällens stormhimmeltecknar sig vridna spökkonturer.Vidunder grips av ledaför vidunder.Går ett stönande genom de rivna kronorna:O att se en enda gångrak emot ljusetstiga en kungaek,en gossebjörk,en gyllene jungfrulönn.Göm dina drömmar, krympling.Här är de yttersta skären. Så långt ögat når:martallKarin Boye

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Filifjonkan kommer inte göra fler inlägg i sin blogg. Hon lämnade oss den 20:e i stillhet i sömnen i sitt hem.   Hon hade velat att ni fick veta det. Hon brydde sig om sin blogg när kraften fanns. Vila i frid mamma. ...

Filifjonkans armar och handleder har sådana problem med lederna så just nu kan jag inte hålla på att rita och skriva så här måste läka det om det går mycket som får vara just nu så ha det bra allihop återkommer om det går framöver. ...