UnderCover

30 januari 2010 07:39

Nu tycker jag himla synd om dej.
Jätte mycke' himla synd om dej.

Ryggskott är ett elände i största allmänhet men en så'n här dag är det etter värre ju. Tur i oturen att det finns både video och vanlig kamera. Inte för att det är samma sak som att vara där live. Men det är iaf bättre än ingenting.
Du får ställa till en liten fest sen när ryggen slutat bråka. En fest där ni kan fira dopet och kika på när sötnosen blir blöt i håret på tv:n.

Kramar om och lämnar en palett med färger så livet kan få en annan nyans än grått igen

Anna af Himlen

30 januari 2010 08:46

Men nääääääe..nu är det katastrof..lilla du så synd..jag gråter med dig..detta är ju verkligen så illa..himmel vilken besvikelse..att inte få vara med på den lille prinsens dop..men du..va..hallå..jag hoppas du får ta del av en massa bilder och berättelser om ceremonin sedan..

Jag tycker förfärligt mycket...synd om dig nu...krya på dig och du..massor av kramar från Anna

Helga

30 januari 2010 10:32

Stackars stackars Filifjonkan!!! Kramar i mass skickar jag dig!

Znogge

30 januari 2010 10:44

Åh. Jag lider verkligen med din och förstår dina tårar. Många, många kramar!

charlotte

30 januari 2010 11:53

Åh, vad hemskt att inte kunna gå. Förstår att du gråter. Det måste var det värsta som kan hända, tänk att inte få vara med på sitt barnbarns dop. Tänker på dig och hoppas ryggen din ger med sig så du åter kan röra dig. Kramar i massor!!

Nina

30 januari 2010 12:51

Stackars Filifjonkan! Ett sådant elände att råka ut för... hoppas det går över fort. Fast dopet går ju inte i repris.

Red

30 januari 2010 13:28

Sitter det kvar än? Men vad jag lider med dig. För egen del är ryggen bättre - om än inte bra. Men jag kan gå, stå och ligga men inte sitta, suck!
Jag vågar inte söka någon kotknackare eller vad de kallas - det kan ju bli ännu värre.
Sköt om dig!

imse

30 januari 2010 13:59

Nämen, din stackare. Nu blir jag riktigt ledsen för din skull.

Kram

-Nena-

30 januari 2010 15:45

Men vad tråkigt, det är synd om Filifjonkan.
Massor av kramar skickar jag till dig.

Gunilla

30 januari 2010 16:43

Men fy sjutton så trist att du inte kan vara med! Kan förstå att det trillar tårar och du får verkligen känna dig sådär nere som jag förstår att du gör nu. Att den attans ryggen inte vill ge med sig.

Skickar kramar och hoppas att du kan njuta lite av bilder och film även om det såklart inte är samma sak.

/Gunilla

marsipanen

30 januari 2010 17:31

lider med dig jättemycket. jag vet hur det känns i ryggen och man är inte uppkäftig.
Ligga i sängen på natten och bli kissnödig och allvarligt överväga toabesök eller att "låta det gå som det vill". Det gör ont.
Och barndopet... oj vad jag skulle vilja ha ett trollspö och göra dig frisk så du kunde kila iväg.
hoppas att någon filmar iaf och att du får se lilla sötnosen på film.
Kram och kram igen..

Marlene som inte hittar trösteord

30 januari 2010 19:11

Åh, Fjonkan.... det här smärtar det förstår jag, kabnke mer än själva ryggen.
Vill bara påminna dej om att även under de skröpligaste skal finns de underbaraste pärlor. ingen tröst just nu men längre fram kanske. En mjuk och försiktig kram

malou

30 januari 2010 20:49

stackans liten fjonkan - men du kan i allla fall prata ocj skriva
i måndag ska jag vill logoped, kanske blir lite bättre

trollpackan tycker synd

31 januari 2010 08:33

Oj, vad tråkigt!*kramar om*
Såklart att det inte är samma sak, men vad ska man göra i en sådan situation? Bra att de kan filma iallafall, så får man ju tänka...Usch, vad trist för dig*tycker synd om*

Krya på dig nu!
kramen

dsorfi

31 januari 2010 09:32

Stackars stackars fjonkan så tråkigt att inte kunna närvara då, men tur att det finns bilder och video så du alla fall får se allt.
Hoppas på snar bättring.

mormor Hannele

31 januari 2010 11:29

Det var mycket tråkigt, men hoppas alla andra dagar med barnbarnet blir bra (vårt är inte döpt).

T-linge

31 januari 2010 16:11

Krya på sig nu!

Anmaja ♥ Lussekatt

2 februari 2010 16:45

Åh stackars du som missade dopet och hade ont i stället. Påminner om när min dotter konfirmerades och jag hamnde på sjukhus och inte fick permis då jag var så dålig. De skulle filma, men det ääär ju inte samma sak...
Anmaja önskar bättring!

Fillifjonkan

11 februari 2010 19:46

Ja det var en sorgens dag för mig men nu har jag fått bilder och film så jag har liksom sett det ändå men man ville ju varit där men det gick inte hur jag än försökte