"Skära skära armen vem skall armen plåstra jo det skall far o det skall mor var skall jag dem nu finna Jag skar den i går afton uti den klara månens sken när var skär sin så skär jag min så blir det riktigt blodbad."Ett inlägg i debatten ang de som skär sönder sig i något slags rop på hjälp. Detta psyke som kan utveckla de mest bisarra händelser.Att skära sig så illa och inte en gång utan massvis med gånger. Men de skär aldrig sönder sig totalt de rispar sig i stället. Hur kan en sådan smärta hjälpa eller lindra eller vad den gör? Filifjonkan känner sig rätt ovetande om hur detta förfärande sätt utvecklas. Jag kan förstå de som skär ihjäl sig för de inte orkar mer.Men de som ständigt rispar sig? Varför hjälper det eller vad gör det? Är det någon som kan ge ett vettigt svar om detta problem som tydligen eskalerat ordentligt. Och det förefaller som om det är mest flickor! Finns pojkar med står att läsa om i tidningarna men Varför?

Bara att kliva ur sängen inget att dra på..lika bra!Släng täcket åt sidan ,häv benen över kanten, sätt dig upp men håll i dig i sänggaveln tills du återfått balansen. Tar en liten stund. Så där ja nu sätter vi fötterna i tofflorna drar åt oss morgonrocken som hänger över stolsryggen bredvid sängen och stopp där,,,knyt skärpet du kommer garanterat att snubbla på det annars. Så ja fin knut det där. Bege dig nu till avträdet och blaska av dig i ansiktet o händer samt borsta dina tänder och uträtta sådant som skall falla. Så där jag kamma dig lite med . Nu så går vi till köket och trycker på kontakten till den förladdade kaffebryggaren och så trycker vi på dataskärmsknappen och går on line. Nu kan du skriva till oss........medans kaffet rinner ner i kannan. Ser du då det gick ju bra att ta sig ur sängen en måndagmorgon med!